Grattis Farfar!
Grattis på födelsedagen, Farfar!
Hoppas ni får en lugn och skön dag med härligt väder och god mat.
Längtar tills jag kommer hem så jag kan få fira både dig och farmor på riktigt, dock bara 2,5 veckor kvar nu!
Kram tills dess
Läser ikapp verkligheten
Jag har ju varit isolerad i Aix hela hösten och levt mitt liv här i min lilla bubbla villket har resulterat i att jag har noll koll på vad som händer i världen; utanför Aix stadsmurar. Jag typ lyckades nätt och jämt hålla reda på det Amerikanska valet och vem som vann.
Men snart spräcks min bubbla och det blir ju lite pinsamt att komma hem och delta i samhälls- och politikdiskussioner om man har noll koll på vad folk pratar om.
Allors; därför har jag påbörjat lite ikapp-läsning här på Sydsvenskans hemsida. Till exempel läser jag nu en artikel om SAS (jag fick hör innan i veckan att de har varit nära konkurrs).
Här är länken: http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/alla-sas-avtal-klara/
Jag funderar också på att börja orientera mig lite inom politik... känns också ganska viktigt att ha koll på efterssom att jag nu kommer få rösta nästa gång det blir val. Dessutom... det är viktigt med politik. Allt är politik - folk i min ålder borde vara mer intresserade av det.
Hemsk sak!
Igår städade jag lägenheten klockan 01:00 för att jag är rädd för madame och ville att allt skulle glänsa när hon kom hit så vi skulle slippa ännu mer skäll.
Så händer det som bara inte FÅR hända; det fruktansvärda; det helt horribla:
Jag välte ner en glashylla i badrummet!
Ångesten slog ner mig, pulsen och adetagen ökade. Det här fick inte lov att hända. Hur ska jag hantera detta!?
Ringde mamma i ren panik och störtbölade.
Jag känner mig så otrygg här för när som helst kan hon storma in. Jag kan aldrig slappna av. Vill inte bo kvar här längre. Vill bara hem.
Jag gillar inte Aix; det är smutsigt och fult och luktar äckligt. Man ser inte mer än 50 meter framför sig för där kommer visst ett hus och en jävla massa smala gränder där det luktar urin och hundpiss! Det känns som jag bor i en låda; när var senaste gången jag kände den friska luften från naturen?
Det som är bra här är mina vänner och skolan. Men jag är helt spänd i hela kroppen och vaknar flera gånger varje natt av att jag gråter från hemska mardrömmar. Jag känner mig inte trygg och jag kan inte minnas senaste gången jag slappnade av på riktigt.
Angående stearinfläckar på stenvägg
Jag har råkat spilla JÄTTEMYCKET stearin på min grå stenvägg i mitt rum. Stearinet har jag tagit bort men det är jättemycket fettfläckar från det som inte går bort och jag har superångest för jag MÅSTE få bort det innan madame ser det. Detta hände i söndags. Idag har jag försökt med bakpulver blandat med vatten, skrubbat, skrubbat. Hoppats på att det skulle sugas upp.
Hur ska jag få bort det?
Jag kan inte låta hennes se det. Det går bara inte.
Igår och irritationsmomen
Asså är är så SUR.
Nu har en kille bjudit ut mig två gånger under loppet av två veckor och första gången hörde han inte av sig alls och kom sedan med en fett dålig ursäkt och nu, när jag gav honom en andra chans, så avbokade han. Jag blir så sur för det är så jäkla uppenbart att han gör detta medvetet; att det är något jäkla spel han kör. Men han kan inte köra spelet längre för jag hoppar ur, är inte med, kliver av tåget. Han får spela själv eller med någon annan nu. Douchebag.
Igår åt jag äggmackor och grekisk yoghurt med en massa frön och dyligt på mitt rum.
Ledan pluggade jag och drack kaffe på book in bar med några.
Och sen åt jag middag hos mamma och mona
Bläää... åldersnoja.
En dag kvar som omyndig.
Sjutton blir snart arton och med arton kommer en massa pappersarbete, mail och sådant som ska fyllas i för nu ska jag ansvara för mig själv.
Kallelse till mönstring, försäkringar, tillgång till diverse konton.
Jaha.
Vart tog dessa åren vägen?
Det slog mig plötsligt en natt.
Hela mitt liv passerade i revy.
Jag känner mig typ... tom, på något vis.
Tiden går och det kan ingen göra något åt.
Jag får väll istället tacka för att jag har fått leva ett år till.
Och imorgon kommer mamma och mona hit.
Jag och min klass i Lyon
Till farmor och farfar
Hej farmor; om du går in på din mail så har jag skickat en hälsning till dig och farfar där.
pyss.
Okej... det är svinkallt här nu.
Snälla mamma; ta med massa varma kläder.
Sitter här i köket och fryser med: inneskor, strumpbyxor, strumpor, mysbyxor, linne, tre par tröjor och en tjock kofta. Allt detta plus ett täcke och en filt kommer jag sova med inatt.
Jag behöver pyamas och varma tröjor och gärna mysbyxor och en hoodie och raggsockor.
Jag har dessutom väldigt länge varit sugen på lasange men här kan man inte köpa glutenfria lasangeplattor. Skulle du vilja göra det?
puss.
Nostalgitripp
Idag är det söndag. Jag vaknade klockan tio; magen värkte och jag mådde illa av hunger. Detta trotts att jag åt typ världens största êntrecote igår och Tiramisu till efterrätt och sedan lite potatisgratäng när jag kom hem som var över sedan gårdagen, höhö. Antar att min kropp behöver mycket mat nu, helt enkelt.
Min fysik just nu:
Hur som helst så känner jag mig nu helt frisk så jag tänkte bege mig ut för en löprunda innan lunch. Nästa vecka kan jag köra på som vanligt med träningen och jag tror att jag vill peppa med två hemma-styrkepass utöver mina annars sedvanliga tre löprundor. Mina armar har blivit så jävla smala och beniga känns det som; inga muskler kvar. Typ armbågen sticker ut som en spetsig bordskant. Tycker det känns obehagligt. Jag gillar muskler, liksom. Jag vill vara stark och frisk: kunna springa långt, snabbt - kunna lyfta tungt. Mmm, det känns så fräscht och friskt!
Nostalgitrippen
Jag har ägnat mycket tid, den senaste tiden, till att ögna igenom gamla album och lyssna på musik och sakna och längta. Jag trivs verkligen skitbra här och är verkligen glad över att jag har ungefär åtta veckor kvar; det känns lagom med tid för att hinna med allt som jag vill. Men samtidigt finns alla och allt jag älskar hemma - med er. Även om jag har kommit att känna väldigt mycket för många av människorna här. Mathilda, jag och Sofia skulle lika gärna kunna bli vänner för livet. Och alla andra kommer jag säkert ha bra kontakt med åtminstone ett tag efter att denna tid tagit slut.
Här är i alla fall små glimtar och roliga minnen!
Nathalie för ett år sedan, lite drygt, på ettornas inspark!
Maja i maj 2011
Farmor och Farfar 2011
Jag och Andréa på min student i år!
Louise, också på min student i år!
Mamma förra sommaren på en utflykt på österlen
Amanda på hemska Emmabodafestivalen förra året, sommaren 2011
Nu ska jag väll bege mig ut och träna lite!
Man gives inte ett helt liv, man gives en dag i taget.
Rubriken är ett citat ur boken jag skrivit.
Sant är det.
Man gives en dag i taget.
Jag börjar känna mig djup igen.
Har köpt papper och akrylfärg plus lite penslar idag: allt gick på mindre än hundra kronor villket för en gångs skull är mycket billigare än i Sverige.
Igår åt Sofia och Mathilda och jag lunch tillsammans i min lägenhet. Plötsligt var klockan halv sex? Vart tog dagen vägen? Den gick väldigt snabbt igår och har gått otroligt snabbt idag med. Åter igen han jag drabbats av omänsklig trötthet och jag är fortfarande förkylld: vaknade av hostattack halv två inatt. Förstår inte?
Imorgon ska vi på utflykt under dagen så då kommer jag fotografera flitigt så ni har något att titta på när ni kikar in här.
Gud vad jag längtar till nästa vecka då mamma och Mona kommer hit. Jag har kollat ut lite restauranger och fik vi bara måste gå till. Det kommer bli SÅ mysigt och det kommer verkligen ge mig energi till resten av min tid här.
Dessutom har vi ju så mycket att prata om. Även om jag skriver här på bloggen så är det ju alltid mest givande i verkligheten; att prata.
Nu räcker det
Min mage mår inte bra.
Denna första månad har jag utsatt den för diverse gluten- och laktosinnehållande produkter.
Nu känns det det som jag bokstavsligt talat har misshandlat min mage.
Den är svullen, jag mår ofta illa, har ont.
Det kanske är anledningen till att jag varit så trött?
Imorgon flyttar jag ut och jag ska ställa mina väskor på Aulonas rum och imorgon natt ska jhag sova hos Debbie för jag fick inte sova hos Aulona för hennes madame på något konstigt vis. Ska flytta in på riktigt hos Aulona på söndag. Sedan på måndag åker vi på klassresa till Lyon mån-fre = jag kommer inte uppdatera de dagarna.
Hur som helst - tillbaka till maten.
Jag tycker det ska bli SÅ skönt att kunna styra helt och hållet över mitt intag nu med egen lägenhet.
Då blir det gröt till frukost (som jag ifs har ätit hela tiden)
Lunch innehållande grönsaker, linser och kyckling/fisk
Mellis blir frukt.
Middag kommer variera men likna lunchen.
Jag kommer alltså äta som jag äter hemma i Sverige.
Denna första månaden har jag slarvat med gluten och laktos.
Denna kommande månad ska jag vara stenhård och se hur jag mår.
Vill inte må som jag gör nu: må illa, ha ont, se gravid ut.
Just nu vill jag bara spy - så mår jag.
Blir lite sur på mig själv för jag vet att det blir såhär.
Jag brukar ha skitbra diciplin, är extremt diciplinerad men jag har liksom medveten låtit bli att vara det här den första tiden.
Jag ångrar inte det precis men inser att detta inte håller i längden - att äta detta som får mig att må dåligt.
Blir lite orolig för min hälsa - mina tarmar borde ju vara helt inflammerade nu så svullen jag är.
Melankoli i bildform
Här är lite bilder från tiden innan frankrike...
Balen i Maj
Och sen kom studenten...
maaaaaaat!!!!!!!
Efter studenten - Malta med Maja
Asså...jag finner inga ord...
hahahah - jag avlider smått.... wtf? liksom.
Ja... nämen...jo
Asså.. hahhahah, nog mest roligt för maja och mig men liksom - Kolla.
Äh... fyfan vad äckligt. Vidrigt, rent ut sagt Mår illa bara jag tänker på denna omelätt....
Icke att förglömma - jaHAPP!
Sen gjorde jag ingenting på hela sommaren för jag jobbade på Tosselilla...
Och sen kom min avskedsmiddag:
Louise och amanda och - i bakgrunden - Nathalie.
Här är jag - och i bakgrunden - Amalie.
Godnatt!
Söndagstankar om första veckan
- Här är det persikor och nektariner lika vanligt i mataffärer som äpplen är i Sverige. Det är vanligare att det är mer persikor och nektariner än äpplen om man går in på en supermarket. Och de är så himla goda och dessutom odlade här i frankrike!
- BIO-produkter är sjukt vanligt här och det finns speciella BIO-affärer. BIO=ekologiskt, typ
- Folk säger att man inte ska dricka vattnet när det regnar för att det blir obalans i bakteriekulturen då men jag känner att jag kan ju inte köpa vattenflaskor varje gång det regnar här? Min kropp får helt enkelt vänja sig
- Tydligen ska man INTE fälla ner toalocket efter sig här
- Man tar INTE av sig skorna när man går in (dock gör jag det, på mitt rum)
- När min madame frågar om jag ska ta mer så är det INTE en fråga - det är en befallning!!!
- Idag glömde jag min binda på toaletten och upptäckte den på golvet typ en timme efter.... PINSAMT!!!
- Alla är väldigt öppna i min svenskgrupp, alla 42 känns som en enda grupp nu i början i alla fall
- Blåser det mistral så-blåser-det-MISTRAL
Hälsningar till er!
Tack för att ni kommenterar. Ler stort varje gång jag loggar in och får läsa. Håll koll för jag ska försöka svara på många av era kommentarer (i samma inlägg som ni kommenterade). Jag kommer ju svara om det finns något att svara på och det gör det ju oftast :)
På så vis kan vi ju lätt hålla en liten dialog, wii!
Nu ska jag snart koka havregrynsgröt här för första gången. Det är gluten i den. Hoppas på det bästa! Ska toppa med nektarin, kokos, kanel! Kanske soyagurt till. Men först fixa håret och linserna och allt annat ;)
Om att du faktiskt KAN skapa dig själv. Punkt. Och så lite "socialt överlevnadsmode"
Det är så kul om man försöker stanna upp nu i början och bara försöka ta in allt. För om man får distans till hela situationen så är det ett perfekt tillfälle att studera och reflektera hur folk beter sig i en "utsatt" situation som denna - när de inte känner någon och är på egen hand i helt nya och okända miljöer.
Jag tror folk antar en ny ”roll”. Vi går in i ”socialt överlevnadsmode” och blir tio gånger mer framåt, sociala och öppna är vad vi hade varit om detta hade varit hemma i Sverige (där vi faktiskt har kompisar som vi kan va med om något annat skulle skita sig).
Eller det vill säga – de redan sociala blir ÄNNU mer sociala men vad händer med de lite mer avvaktande, blyga? Jag kan tänka mig klumpen i magen på en kille som satt utanför ett klassrum och väntade med oss andra. Vi andra pratade med varandra men han satt ”djupt nedsjunken” med något som tydligen var ”väldigt viktigt” i sin mobil. Inte ett ord hörde man av honom. Han suckade någon gång och såg lite vilset på oss – som om han ville säga något men inte visste vad.
Så de som är lite tillbakadragna av sig har nog en tuff tid nu –jag vet själv hur det var när jag var blyg. Skitjobbigt var det i sådana här situationer. Och det är en sådan power att känna hur lugn och trygg jag känner mig nu idag – fast jag är i samma utsatta situation som alla de andra. Jag är verkligen så jävla chillad - handen på hjärtat, det är jag. Jag har liksom inställningen "jag tar det som det kommer" och då finns det ju inget att vara nervös för, för nuet kan man alltid hantera. Det är oftast bara TANKEN på framtiden som är svår. När man tar bort den finns det ju bara "nu" kvar och då blir allt ju så himla mycket enklare.
Det hade jag verkligen inte kunnat tro om mig själv för några år sedan. Så om ni någon gång tvivlar på om det GÅR att förändra sig själv så är jag ett levande bevis på att JA – alla gånger. Du kan bli den du vill vara. Det är bara frågan om att lägga ner enormt mycket jobb, energi och tid. Men i slutändan är det värt det. SÅ värt det.
